Åter igen sömnlöshet
Trots att jag kände mig helt slut igår vid sängdax så kom inte sömnen. Låg där och funderade över hur det hade varit OM Janne hade varit i livet. Hur jag då hade prioriterat.
Det är underligt vårat liv. Ena dagen så trampar jag på utan att äns känna något och man tycker livet är trist och meningslöst. Nu trampar jag på men är tacksam över saker som jag annars inte hade varit tacksam för. Dock känns livet menlöst ändå. För vad är det för vits att försöka få ett drägligt liv. Skaffa villa, valvo och så vidare om det ändå slutar med att någon sviker en.
Igår låg jag där i sängen och fundera på vad som hade varit och vad som kommer att bli. Tänkte på minnen som då kändes så menlösa men idag betyder så ofantligt mycket. Tänkte på hur vi varit mot varandra. Inte alltid med varandra men jag visste att Janne fanns där. Han var alltid den som ställde upp för mig när jag var låg. Han var alltid den som fixa saker när jag själv inte orka. Han var en klippa för mig! Och jag visste att han alltid skulle finnas för mig, skydda mig och ge mig det stöd jag behöver. Jag hade behövt honom NU! För det känns ibland som jag inte klarar av detta och ibland som det inte äns har hänt. Om ni någon har åkt berg- och dalbana så vet ni hur mina känslor är. En enda resa långt upp och sedan en djupdykning långt. långt ner.
JANNE, JAG SAKNAR DIG!
Så sant, så sant. Det är verkligen precis så...
/kram Anna
Jag kom att tänka på Kitty Jutbrings spalt det hon skrev ifredagens aftonblad när du skriver att det ibland känns meningslöst att försöka skaffa sig ett drägligt liv med villa och volvo om någon ändå sviker en. Det Kitty skrev om var att vi är nog för dåliga att leva i nuet, vi tänker mycket på vad som har varit och vad man ska göra i framtiden och vips så glömmer man att bort att leva nu när man kanske bara tänker på det som har varit och det som komma skall och vad som kan hända då om man gör si eller så, kanske slutar med att man inte vågar satsa på något om man alltid tänker på vad som kanske kan hända. Hoppas du förstår vad jag menar. Jag förstår att det är jobbigt för dig just nu men försök att hitta glädjen i det lilla så kanske livet känns bättre så småningom. Kram!
