Minnen som lever
Idag när jag tänker tillbaka på tiden jag fått äran att ha med min brorKÄnner jag lycka. Klart att jag just nu inte tänker på det utan att få en liten klump i halsen men jag har en massa goa minnen av han. Det finns massa roliga minnen, en massa bråkaiga minnen :), och en massa våra minnen... men idag ska jag dela med mig av ett minne av syskonkärlek kryddat lite med en beskyddarroll.. Janne försökte alltid få en glad. Blev arg och besviken på mig om jag inte berätta "hemska" saker som han skulle veta. För han skulle ju fixa till dem. Men han lyssna ååå... han satt snällt och lyssna trots att jag såg att han ville hitta ett gevär fort och få bort den "hemska" saken ur mitt liv. Han lyssna när jag sa att det "hemska" kommer få sitt straff och det är inte min sak att "fixa" nå straff åt det. Men varje gång jag nämde saken så satt han där och lyssna som att han visste att jag behövde få ur mig det för att bli strakare och få med mig något possitivt från det...... (om det nu går)....
Jag vet inte om det är julen som gör att jag gått ien grop av sorg eller om det är tiden som håller på att läka alla sår. Men det är iaf TUNGT nu!
