Kirunaflingan

Och jag gör inte så värst mycket.
Har i helgen underhållit oss med att städa, tvätta kläder, fixa lite på datorn bl a en annan blogg där bilder på en lägenhetsförsäljning äger rum. Intresserad, hör av dig!!!

Tänkte att jag skulle rensa garderoben på kläder jag inte använder, men vi har inga svarta sopsäckar så....
Börja läsa lite kurslitteratur kankse??? Eller en helt vanlig bok???  Göra klart fönsterputsningen vore ju en bra idé... det blir det nog.

Annars så passerade 3 månader ofantligt fort och jag hann inte äns med att förstå att det redan gått 3 månader.
Varför skulle det hända? Varför fick inte jag ha kvar min bror? Det finns nog inte en dag som passerar utan att jag tänker på han. Jag tycker givetvis lika mycket om mina övriga familjemedlemmar men det blir ju så att den som inte längre finns kvar tar mer plats än någon annnan. Jag kommer aldrig få se in i hans ögon igen. Inte höra hans röst. Inte få säga att där kommer han när jag sitter vid mammas och pappas köksbord... Nä, hans blå bil står där i carporten och väntar på att bli övertagen av någon annan, förhoppningsvis av M. Skulle varit bra det! Han passar in där.
Konstigt det där att allt han byggt upp ska gå vidare till någonannan. Ja, allt ska bara gå vidare. Känns hemskt, ska inte världens alla händelser stå stilla en liten stund så jag hinner reflektera och förstå eller mest av allt acceptera det som hänt. Jag hinner inte med. Jag vill inte ha det så här. Jag vill ha han här med oss. Mitt i bland oss så som det ska vara!!!