7 mars 2009
Är den värsta dagen jag har upplevt i hela mitt liv.
Det är dagen då en del av mig dog och lämnade ett stort tomrum efter sig. Ett tomrum som gör så ofattbart ont. Ett tomrum som trots all gråt inte blir mindre.Är det verkligen meningen att jag för evigt ska känna så här?
I halsen växer en stor rund sak som snart gör så jag inte kan andas. Jag försöker verkligen släppa fram all gråt men det är något som står ivägen. Tror det är hoppet. Hoppet som säger att en dag kankse mobilen ringer och det är du. Du som vill snacka lite om ditt och datt. Så som du brukade göra. Jag vill verkligen inte tro att detta är sant.
Fast jag vet att det är det! :(
Det är dagen då en del av mig dog och lämnade ett stort tomrum efter sig. Ett tomrum som gör så ofattbart ont. Ett tomrum som trots all gråt inte blir mindre.Är det verkligen meningen att jag för evigt ska känna så här?
I halsen växer en stor rund sak som snart gör så jag inte kan andas. Jag försöker verkligen släppa fram all gråt men det är något som står ivägen. Tror det är hoppet. Hoppet som säger att en dag kankse mobilen ringer och det är du. Du som vill snacka lite om ditt och datt. Så som du brukade göra. Jag vill verkligen inte tro att detta är sant.
Fast jag vet att det är det! :(
Kommentarer
Postat av: malin r
kan bara ana hur hemskt det ska kännas för er... vilken ångest att förlora någon man älskar och alldelens för tidigt!
det sägs att tiden läker alla sår, det tror jag inte riktigt på.. men man lär sig att leva med dom. kramar..
Trackback
