Kirunaflingan

Idag är det dagen efter den stora, tunga dagen. Och den blev lika tung som jag hade föreställt. Fast så här en dag efter känns det som jag varit med i en film. En film utan lyckligt slut.

Igår kväll var vi till graven och blommorna var så fina. Stela av kyla men det var så vackert. Några gravljus som lyste upp i det mörka. Lite värme i det mörka...

Idag har vi åter igen varit dit och det känns ändå bra att lämna platsen för jag vet ju att han har 2 som ligger bredvid och tar han om honom. Jag tror och hoppas att både Doris och Harry vägleder dig dit du nu är. Vi lämnade en ros till er oxå. 

Jag känner bara tomhet, en enorm tomhet. Vet inte vad som ska göra att den tomheten ska fyllas....