Kirunaflingan

En natt satt Janne, Lotta och jag i mammas och pappas kök. Vi  pratade om allt mellan himmel och jord men mest om kärleken. Om hur äkta kärlek är. Och om hur den kärleken visar sig. Och hur man helt appropå kommer på att på att jag är med mitt livs kärlek. Då fick jag denna dikt av Lotta:

Kärleken tränger fram,
tvärs genom allt som kallas egenskaper, begåvning, ärftlighet, anlag e t c
till den andres inre väsen där han deltar i Guds varo, d v s i kärleken
Där på djupet av den andre är jag ett med honom 

En tankeställare!