Tankar
Livet går för fort! Det har redan gått 40 timmar sedan jag fick min skräckfyllda uppvaknande. 40 timmar sedan mamma kom springandes ner för trappan men den hemska fasanfyllda nyheten. Jag ville inte tro på det, jag vill inte tro på det! Jag satt där i bilen och hoppades att när vi kom fram så skulle det vara någon annan som låg där. Vägen var så oändligt lång. Och det visa sig, det var du! Det var du.....Mitt hjärta ville bara stanna.
Trots att vi fick se dig där ville jag inte förstå. Hela dagen är som en dimma!
Du skulle ju inte lämna oss redan nu. Du skulle ju stanna och ta hand om allt. Du skulle ju finnas där!
Livet är så enormt orättvist! Varför fick du inte stanna kvar? Du som var så lycklig!
Mina tankar finns hos dig Malin!!! Och jag finns här om det är något. Kram Lena
