Allhelgonahelgen...
...passerade... och vi tillbringade den i byn där vi givetvis besökte kyrkogården. Vi tände några ljus för min bror, för ni ska veta att den lilla mannen är en enormt saknad man! Redan på vägen till byn var det tungt. Snön som låg på vägen påminnde alldeles för mycket om snön, vinter, skoter, begravning, den där morognen, vår färd till Lannavara för att identifiera honom, bankandet på äldsta bror dörr, ilskan, tårarna, sorgen, dimman...
Det blev en riktigt tung resa men efter att ha släppt lite på trycket kändes det bättre. Fast den där tunga knuten i halsen satt där hela tiden vi var i byn och den sitter där än...
Jag saknar dig!
Kommentarer
Trackback
