Kirunaflingan

...om döden idag och det på skolan. Till och med på lektion. Det bröjade på pass 1 då våran eminenta proffessor, läs e contorio... stavades det så?? :). Dr. Amini snacka om en olycka i en liten stad där de flesta chockades . Fast med lite mer snack med massa om och men och si och så... och då kan jag inte hjälpa det. Tårarna börjar rinna. Men jag tror inte så många hann upptäcka det för jag rusa ut från salen. Var grymt svårt att samla mig och jag funderade länge på att bara gå in och hämta mina saker och traska till lägenheten. Men efter kankse 20 minuter gick jag in igen och försökte tänka på annat. Rast och så var den där klumpen där igen... Fast denna gång kom inte tårarna, lite men det ordna sig. Lunch och nästa ämne och där ska väl inte ämnet döden dyka upp men givetvis gör den det, fast i form av bodelning, ärvdabalken... juridik och det känns inte ett dugg tungt. Där kom det istället skratt. Så jag kan väl sammanfatta dagen med att det kom både skratt och tårar idag.

Nu sitter jag med en godisskål framför näsan, en liten dator i famnen, med en Elle-tidning på sidan och en tv spelandes IDOL framför mig med en filt runt mig och njuter.... Nu är jag hemma igen!!! 

Kram på er!