Känner igen mig sååå väl
SJ SJ, gamle vän .......jag struntade i att duscha för att hinna till tåget som skulle gå 20.53.
Kommer till stationen.
Inget tåg.
En sorglig väntsal.
Ingen personal.
En monitor som berättar att tåget förväntas ankomma 21.05.(fast i Luleå och Kiruna står det aldrig på monitorn)... Jag tänker att jag hade varit nästan hemma redan om jag tagit bilen... Jag går på tåget och där sitter uppgivna människor. Människor som vet att tåget går några meter i taget. Sedan stannar det igen.
Det hörs ett pling och en högtalare sätts på. En släpig, fjollig röst meddelar: ”Det här är ett trafikmeddelade dårå! Tåget är just nu tjugosjuuu minuter försenat.”
Det är allt. Ingen förklaring. Inget varför.
Utan bara så att vi skulle veta. Om nån undrade exakt hur många minuter försenade vi var.
Sedan lämnar tåget långsamt perrongen för att självdö några kilometer därifrån.
Det hörs ännu ett pling, och den släpiga rösten hörs åter i högtalaren: ”Det här är ett trafikmeddelande dårå! Det här tåget har förlorat sin draaagkraft. Vi måste stanna tåget och starta om.”
Rösten försvinner...
Vi står mitt i ingenstans i Sverige.
Ute är iskall vinternatt.
Vi sitter på ett tåg som står stilla.
Vi hatar SJ.
Ett antal minuter senare startar tåget igen, rör sig ytterligare några kilometer framåt i sakta mak innan det åter stannar med en suck.
Pling!
Och så rösten: ”Det här är ett trafikmeddelande dårå! Nu har det här tåååget lite tekniska problem. Dårå!”
Bara så att vi skulle veta. Om vi undrade. Om vi kanske trodde att tågföraren hade stannat lite för att beundra utsikten eller nåt.
Så rör vi oss igen. Hur länge vet bara Gud...
I morgon(vecka för mig) tar jag bilen.
Det är ett heligt löfte.
Hämtat från Jonas Gardells blogg där ni också kan läsa hela versionen!
Kommer till stationen.
Inget tåg.
En sorglig väntsal.
Ingen personal.
En monitor som berättar att tåget förväntas ankomma 21.05.(fast i Luleå och Kiruna står det aldrig på monitorn)... Jag tänker att jag hade varit nästan hemma redan om jag tagit bilen... Jag går på tåget och där sitter uppgivna människor. Människor som vet att tåget går några meter i taget. Sedan stannar det igen.
Det hörs ett pling och en högtalare sätts på. En släpig, fjollig röst meddelar: ”Det här är ett trafikmeddelade dårå! Tåget är just nu tjugosjuuu minuter försenat.”
Det är allt. Ingen förklaring. Inget varför.
Utan bara så att vi skulle veta. Om nån undrade exakt hur många minuter försenade vi var.
Sedan lämnar tåget långsamt perrongen för att självdö några kilometer därifrån.
Det hörs ännu ett pling, och den släpiga rösten hörs åter i högtalaren: ”Det här är ett trafikmeddelande dårå! Det här tåget har förlorat sin draaagkraft. Vi måste stanna tåget och starta om.”
Rösten försvinner...
Vi står mitt i ingenstans i Sverige.
Ute är iskall vinternatt.
Vi sitter på ett tåg som står stilla.
Vi hatar SJ.
Ett antal minuter senare startar tåget igen, rör sig ytterligare några kilometer framåt i sakta mak innan det åter stannar med en suck.
Pling!
Och så rösten: ”Det här är ett trafikmeddelande dårå! Nu har det här tåååget lite tekniska problem. Dårå!”
Bara så att vi skulle veta. Om vi undrade. Om vi kanske trodde att tågföraren hade stannat lite för att beundra utsikten eller nåt.
Så rör vi oss igen. Hur länge vet bara Gud...
I morgon(vecka för mig) tar jag bilen.
Det är ett heligt löfte.
Hämtat från Jonas Gardells blogg där ni också kan läsa hela versionen!
Kommentarer
Postat av: Lenita
Hej!
Tack för din fina kommentar!
Ja man borde beställa biljett till ett tidigare tåg så man kommer fram den tid man ska och då blir det inte försenat haha:D
Trackback
