Tjugohundranio
Ja, då ska jag försöka summera mitt år i ord. Året började en aning svajigt för mig, lite för mycket alkoholhaltiga drycker så innan jag somna kramandes jag hårt..... med toastolen. Det var kankse den dagen som satte igång det hemska året 2009??
Innan jag visste ordet av det var skolan igång och jag hade nästan hunnit med hela första läsperioden när det där allra mest hemska hände; Min bror dog! Som tur var så var jag på hemmaplan och fick se Janne med egna ögon ligga där i ambulansen, kall. Hans bröstkorg stod alldeles still och trots att polisen gett hans telefon en stund tidigare hemma i mamma och pappas kök fanns hoppet kvar att det kan vara någonannan, att det inte skulle var han som låg där död. Men jag fick ta spjutet som åkte rakt in i mitt bröst och därmed försvann hela våren rakt in i en dimma. Kommer ärligt talat inte ihåg så mycket från våren mer än just den där morgonen när jag vakna av att mamma börja gråta hysteriskt och kom inspringandes i mitt rum med det ödesdigra beskedet att Janne är död. Chock!!! Klart minns jag svepningen med Halleluja låten spelandes på hans kista, alla saker som han fick med till himlen och begravningen med alla fina vackra blommor som visa att han hade ett gott hjärta och att han inte bara är saknad av oss utan av många.
Jo, det hände visst nå bra också som jag visst glömt bort, hur man nu glömmer det... min bror hade en rolig fest för han vann massa pix!
Sommaren kom och sommaren gick! Jobbade på mitt vanliga jobb... Åkte till USA och hälsade på min kära vän L och hennes familj. Missade flyget hem men tack vare US Airways så fick vi åka hem dagen efter utan extra kostnad!
Hösten kom och hösten gick.... skola och inflyttning till en ny studentlya som jag inte behövt sova allt för många nätter i vilket varit bra för min del. Jag har verkligen behövt vara hemma denna höst. Det har varit riktigt tungt att åka till Luleå. Kan ju bero på våren, det har verkligen varit ett riktigt tung höst och jag har behövt ha Prinsen vid min sida alla dagar.
Nu hoppas jag att turen vänder. Min släkt har haft tillräckligt med missöden sen moster gick bort. Nu får det vara nog!! Nu måste lyckan åter göra inträde i våra liv!!! Så det jag önskar är att lyckan åter gör inträde i mitt liv.... God fortsättning!
Innan jag visste ordet av det var skolan igång och jag hade nästan hunnit med hela första läsperioden när det där allra mest hemska hände; Min bror dog! Som tur var så var jag på hemmaplan och fick se Janne med egna ögon ligga där i ambulansen, kall. Hans bröstkorg stod alldeles still och trots att polisen gett hans telefon en stund tidigare hemma i mamma och pappas kök fanns hoppet kvar att det kan vara någonannan, att det inte skulle var han som låg där död. Men jag fick ta spjutet som åkte rakt in i mitt bröst och därmed försvann hela våren rakt in i en dimma. Kommer ärligt talat inte ihåg så mycket från våren mer än just den där morgonen när jag vakna av att mamma börja gråta hysteriskt och kom inspringandes i mitt rum med det ödesdigra beskedet att Janne är död. Chock!!! Klart minns jag svepningen med Halleluja låten spelandes på hans kista, alla saker som han fick med till himlen och begravningen med alla fina vackra blommor som visa att han hade ett gott hjärta och att han inte bara är saknad av oss utan av många.
Jo, det hände visst nå bra också som jag visst glömt bort, hur man nu glömmer det... min bror hade en rolig fest för han vann massa pix!
Sommaren kom och sommaren gick! Jobbade på mitt vanliga jobb... Åkte till USA och hälsade på min kära vän L och hennes familj. Missade flyget hem men tack vare US Airways så fick vi åka hem dagen efter utan extra kostnad!
Hösten kom och hösten gick.... skola och inflyttning till en ny studentlya som jag inte behövt sova allt för många nätter i vilket varit bra för min del. Jag har verkligen behövt vara hemma denna höst. Det har varit riktigt tungt att åka till Luleå. Kan ju bero på våren, det har verkligen varit ett riktigt tung höst och jag har behövt ha Prinsen vid min sida alla dagar.
Nu hoppas jag att turen vänder. Min släkt har haft tillräckligt med missöden sen moster gick bort. Nu får det vara nog!! Nu måste lyckan åter göra inträde i våra liv!!! Så det jag önskar är att lyckan åter gör inträde i mitt liv.... God fortsättning!
Kommentarer
Trackback
