7 mars 2009

Började med att jag hörde pappa skrika ute på trappan... varför? Så här tidigt? Och vem går till stugan? Alla vet ju att vi bor här... tystnad! Och sedan hör jag någon komma in och jag somnar om (tror jag).... så hör jag att mamma gråter och jag tror att det hänt nå med pappa.. jag vaknar till och sätter mig upp i sängen och hör min syster säga: Är det sant?... jag hinner inte äns upp från sängen förrän mamma kommer in i rummet och säger att Janne är död!
På med klädera och så upp för trappan och då ser jag 2 poliser och inser att det är SANT!


I år samlas vi i familjen som är kvar i Sverige i byn. Umgås! Och pratar om våran upplevelse. För vi alla har ju upplevt olika saker. Gjort skilda saker fast vi upplevt samma sak. Ett besök på olycksplatsen och så ett på kyrkogården och sedan satte vi oss på skoter hem till Kiruna igen...


Just som jag satt och skrev detta ringde mina föräldrar och storebror med familj från Gambia. De har tänt ett ljus för min bror och återupplever gamla minnen de med.

Jag har en stor härlig familj som jag älskar över allt annat!!

Kommentarer
Postat av: Sara

Svar; Jo jag är ju en riktigt fotograf :)

2010-03-08 @ 10:26:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0